Stressmamman

Celine & Niro är mina barn. E är min man. Socialsekreterare är mitt yrke och kaffe är min bästa vän.

2016

Publicerad 2016-12-31 14:13:38 i Allmänt, Barnen, Inredning, Jobb, Småbarnsliv, Tankar, Träning, ViktVäktarna, Vänner,

Det är väl idag som folk tänker tillbaka på sitt år, summerar och recenserar hur 2016 varit. 


Jag vet inte ens var alla dagar tagit vägen. Jag har inget minne av särskilda händelser som hänt mig under 2016. Det är helt tomt. Igår kväll frågade jag E, var tog året vägen? Det har typ inte hänt något? 

Jooo, massor sa han. 

Jasså, som vad? 

Han tänkte efter och sa, du har fått ny tjänst. Jag har fått nytt uppdrag. Vi har fått upp kontakten med personer vi inte haft kontakt med. Celine har fyllt 4, Niro har fyllt 3. Du har gått in i väggen. Jag är trött. 

Ja, precis så har det varit. 

Året började med att jag tog tag i mitt nyårslöfte - att fokusera mer på mig själv. 

Börja med viktväktarna, börja träna (med pt - tidigara morgnar innan jobbet), rå om mitt yttre, fixa mina naglar, köpa fina kläder osv osv. 

Sen mitt i allt, fick jag min drömtjänst - familjefridsutredare. Ny tjänst, nya arbetsuppgifter. Så kul, men ganska så krävande. Psykiskt påfrestande, men samtidigt sådan tillfredställelse att veta att man hjälpt, kanske även räddat, en människa från våld och kanske även döden. 

Vid sidan om jobb, karriär, träning och mig själv, fanns såklart mitt vanliga liv. Ett liv med salig blandning av glädje, stolthet, frustration, trötthet, sorg, kaos, lycka och mycket annat. Ett småbarnsliv helt enkelt.

Och vårat småbarnsliv har innehållit lite annat än det "vanliga". Det vill säga all kontakt med hab, teckenstödskurs, möten med förskolan, handlingsplan åt Niro och lite annat. Det har varit kul och intressant, men väldigt krävande. Tiden har liksom inte räckt till i den utsträckning man önskat. 

Så med allt detta, och lite till bestämde sig min kropp i november att säga ifrån. Med utmattning, sjukskrivning och sömn avslutar jag 2016. Jag hoppas 2017 innebär ny energi, mycket bearbetning av mina senaste år samt lycka. 


Och nyårslöften då? 


Jo. Vi har SÅÅÅ mycket prylar. Vi har allt man kan tänka sig. Vi har berg av kläder, leksaker, köksprylar, mat och allt annat. 

Vi ska rensa rensa rensa och skänka skänka skänka. Och sen ska vi sluta köpa! Det är köpstopp på leksaker och kläder.

Sen då. Varje år har jag som löfte "att gå ner mina extra kilon". Sen sitter jag där varje 31 december med samma vikt och samma löfte. Så därför skiter jag i den delen i år. Jag ska ta upp träningen igen, inte för att gå ner i vikt, utan för att må bra. Jag ska jobba inifrån ut i år. Inte tvärtom. Jag ska försöka se skönheten med mig själv. Att Neg + sina extra kilon är extra fin? Haha. Blir ett svårt löfte att hålla men lättare än att gå ner i vikt kanske? 

Sen. Vi ska börja laga mera mat. Inte så mycket köpesmat. Matlådor till jobbet. Hemlagad mat hemma. Vilket kanske resulterar i att vi kan spara mera pengar, som även det är ett nyårslöfte. 

Jag ska under året ha bättre självförtroende. Våga stå upp för mina åsikter mer. Inte göra som andra vill. Våga säga nej. Skita i vad andra tycker om mig. Vara trevlig. Vara snäll. Skänka mer. Hjälpa när jag kan. Ha fler middagsbjudningar. Läsa mer. Dricka goda viner. Skaffa barnvakt. Gå på dejt. Våga testa nya saker. Ha bättre kontakt med vänner som bor långt bort. Kanske resa. Mindre mobil. Mera film. Blogga mera. Skratta mera. Få andra att skratta. Osv. Osv 



Gott nytt år mina vänner! 

Sjukstuga

Publicerad 2016-12-14 12:55:34 i Allmänt, Småbarnsliv,


Vi är sjuka. Allihopa. Jag har ont överallt. Jag fryser som fan och jag behöver soppa med massa vitaminer. 

Tycker så synd om mig själv! 


Liknande inlägg

Vab-Lucia

Publicerad 2016-12-13 11:09:05 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Tankar,

Det blev inget luciatåg för våran del. Celine kom in till oss mitt i natten med hög feber. Precis när ena barnet är på bättringsvägen så lämnar hen över stafettpinnen. Så, att stå i kylan tidig morgon omvandlades istllet till vab med två barn. Hade föredragit kylan om jag ska vara ärlig.



Fast hittills har det gått bra, ingen är rastlös ännu. Vi har hunnit baka scones, sjunga lite julsånger och vila. So far - so good. Ni vet den när man är så trött att man blir överambitiös, jag är där nu. Har typ lust att måla en vägg och starta en garageförsäljning på en och samma gång. Kan iofs vara effekten av all kaffe jag fått i mig senaste 3 timmarna 

Hurtigmamman strikes again

Om jag får säga det själv så blev sconesen jävligt goda. Inte om du frågar Celine. Hon tog en tugga o sa "oh va äckligt!" Sen gick hon och spottade ut det i papperskorgen. Därefter gick hon och tog en tacoshell och sa "detta är riktig bröd, mamma"


Mmmm. Ok Celine. 

Sen undrar jag hur det kommer sig att ljus nr 2 brunnit längst? Det är sånt här jag menar när jag säger att ingenting är strukturerat eller i rutin. Allt bara sker, på ett eller annat sätt. Skulle inte förvåna mig om E och Celine vaknade en morgon och ba: idag tänder vi ljus 2 i adventsljustaken och skiter i alla dem andra. Helt ologiskt. 


Aja. Kolla in hur morgonen såg ut. Trodde först att det var belysningen inne som påverkade ljuset genom fönstret, men jag öppnade dörren och såg, en magisk fantasivärld! Så fint! 

Nu har jag fått för mig att jag ska färga OCH klippa mig. Och det är en sådan grej som man vill göra direkt, typ igår. Så hoppas E kommer hem tidigt och att en vettig frisör har tid. 


Shit. Nu slog tröttheten till! 

Om

Min profilbild

Neg

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela