Stressmamman

Celine & Niro är mina barn. E är min man. Socialsekreterare är mitt yrke och kaffe är min bästa vän.

Ekologisk Findus pyttipanna

Publicerad 2016-10-19 20:32:02 i Allmänt, Barnen, Tankar, Vänner,

Hur mysigt har inte jag haft det! Stötte på Iris mamma på förskolan. Iris är barnens fsk-kompis och Sofia är hennes mamma. Vi har snackat hundra gånger om att ses och ta en fika (läs: dricka vin, vilket iofs är mamma-fika) så fick vi äntligen till det idag, sådär spontant och härligt. Dem kom hit, Sofia och Iris, och vi åt "mat" (Findus pyttipanna) och drack ett glas vin. Barnen lekte fint. Niro var fastklistrad på Sofia. Skönt för mig jobbigt för henne. Men ja. Sådär avslappnat och skönt. Ibland känner man när man träffar en annan mamma att "äntligen en annan normal och genuint less mamma". Ingen fejkad fasad, ingen pretto, ingen "mitt barn kan det o det" osv, utan bara KLICK! Så har det varit med Sofia. Första gången vi snackade på fsk-gården vill jag minnas att vi snackade om hur fett jävla jobbigt det kan vara med hämtning. Inte "så myyyyysigt att hämta barnen. Nu ska vi hem och laga ekologisk svamprisotto och läsa 36 pedagogiska böcker och avsluta kvällen med brädspel". Jag tål inte sådana människor. Så en bra jävla kväll med andra ord.

E är på teamaktivitet med jobbet, also known as AW, fast "teamaktivitet" låter mer seriöst. Själv håller jag på att lägga två barn varav ena verkar ha somnat och den andra (Niro) tror att han också är på "teamaktivitet".

Är ni också sånna som tänker i duschen? För jag gör det, och häromdan kom jag att tänka på "stunder som känns jäääävligt bra" (förstår att detta låter konstigt men läs vidare). Ni vet stunder som när bensinen är på sista droppen, man har lite panik, och känslan av att få tanka full tank!

Eller denna, när man har varit fast på en bana på candy crush i 8 månaderish och ÄNTLIGEN klarar banan. Det hände mig häromnatten. När Niro vaknar på nätterna (observera NÄR och inte OM, för det är mer regel än undantag) brukar jag spela något som heter Scrubby dubby, en annan version av CandyCrush. Och jag hade varit fast på level 238 i kanske tre månader (utan att ens överdriva). Så satt jag där i mörkret, kl 4 på natten, försökte söva om Niro och spelade mitt spel. PLÖTSLIGT från ingenstans klarade jag banan. Den känslan är ju nästan obeskrivlig.

Eller om man har bokat upp sig på något man egentligen inte alls orkar med, men heller inte kan avboka pga diverse olika anledningar. Känslan när den andra personen avbokar! Hallelujamoment! Den är nog top 5 i alla fall.

Jag hade fler sådana känslor på lager men nu har jag såklart glömt. Skriver allt eftersom. Vilka är era top 5 moments?


Liknande inlägg

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2016-10-19 20:58:12

Så underbart att läsa din blogg. Skönt att läsa en blogg som handlar om det verkliga livet utan filter.
Du är Bra! Glöm inte vår diskussion idag! 😍/Shab

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Neg

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela