Stressmamman

Celine & Niro är mina barn. E är min man. Socialsekreterare är mitt yrke och kaffe är min bästa vän.

krya på mig

Publicerad 2016-10-16 21:08:14 i Barnen, Småbarnsliv, Tankar,

Jag älskar mina barn mer än något annat här i livet. Och jag är nöjd och tacksam över allt jag har i livet. Men ibland - kvällar som den här - kan jag ändå längta tillbaka till livet innan barn och hus och familj och ansvar. Jag längtar tillbaka till en mörk och skittråkig höstkväll när jag bodde i Växjö. Det var söndag som idag. Jag var sååå uttråkad att jag minns det än idag. Det var egentligen en betydelselös dag i mitt liv. Jag gjorde inget annat än att tycka synd om mig själv som hade det tråkigt. Jag hade inga tentor att bekymra mig över. Ingenting. Minns att jag tog bilen till willys. Gick runt där utan någon egentlig mål. Handlade en findus fiskgratäng. Åkte hem. Åt den. Fortsatte ha tråkigt. Gick till solariumet. Sola. Kom hem. Hade tråkigt. Kollade på någon film. Uttråkad som fan.

Men just idag, just nu, hade jag kunnat göra mycket för att gå tillbaka dit. Slippa gnälliga barn, slippa ansvar, slippa gå upp tidigt imorgon för att det är måndag, slippa jobb, kunna ha feber i fred, kunna vara lite sjuk. Men NEEEEJ! Istället försöker jag lägga Niro. Niro som har varit gnällig och trött sedan klockan 15 har helt plötsligt fått fnatt och vägrat somna senaste enochenhalv timmarna! E lyckades i alla fall söva Celine. Om bara den här lilla mistern också kunde somna. Så att jag kan lägga mig i soffan. I tystnad. Med lite för varm kropsstemperatur och lite ont i örat i fred. Jag kräver inte mycket. Bara att få vara sjuk i fred!!

Outfits of söndag. Vi är så trendiga.


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Neg

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela