Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

Halleluja

Publicerad 2016-09-22 21:02:11 i

Halleluja. Jag trodde aldrig att den här dagen skulle ta slut. Men här sitter jag nu, med mjukiskläder, en cola zero och lite salamisnacks. Alla sover, E också. Jag njuter av tystnaden.

Idag när jag vaknade såg jag den här underbara kommentaren under en av mina bilder på Instagram. Jag blev alldeles varm om hjärtat och kunde inte sluta le. All oro jag har haft och som jag har för Niros framtid känns så onödigt och långt borta när jag får höra sånt här. Han är glad och lycklig, och han gör andra glada. Vad mer kan man önska sig som förälder? Han lär mig sänka kraven och se det fina i här och nu, i allt som finns. Han är fan bäst! Och kommentaren från Sofia (Somiaxir), Niros lekkamrats mamma på förskolan, så himla fin! Du gjorde verkligen min dag.

Ps: när ska vi ses? Gillar vi inte vin? Jo! Gillar vi inte varandra? Jo! Alltså inga ursäkter, nästa vecka blir det av!

Vidare. Idag och imorgon har förskolan planeringsdagar vilket innebär att förskolan är stängd. Idag var E hemma med barnen. Och att döma av alla "jag är så trött att jag inte ens känner att jag är trött"-sms så har E haft en tuff dag. Jag själv hade träning 6.30. Kl 7.30 står jag i omklädningsrummet och E ber mig ringa för att Celine vill prata. Och Celine som uppenbarligen vaknat på väldigt fel sida ville att jag skulle komma hem "NU" för att sitta med henne och krama henne. Sen tyckte hon jag skulle komma hem för att hon behövde nya skor.

Jag åkte inte hem, utan till jobbet. Torsdag = långdag. Och ännu längre när man vaknar 5. Fick i alla fall mycket gjort så någonting har man åstadkommit.

Vad mer? Jusste. När jag kommer hem hade Celine en överasskning! En present! Och vad var det då? Jo en bok som jag beställde för några veckor sedan som nu hade kommit på posten så Celine passade på att ta åt sig äran. Ser fram emot att läsa den, när det nu lär bli av. Just nu kan jag inte anstränga ögonen känner jag, kanske imorgon.

På tal om presenter. Imorse när jag vaknar och kommer ner ligger det två inslagna paket på köksbordet. Min första instinkt är att öppna dem, men jag fick stå emot för jag tänkte att dem kanske inte är mina (?). Hur har dem hamnat där? Vems är dem annars om inte mina? Vem har köpt dem? Så många tankar gick igenom mitt huvud där jag stod och glodde på presenterna. Till slut kunde jag inte behärska mig, sprang upp och väckte E (ur djupsömn) och viskade "vems är presenterna"

Han, halvvaken och yr fattade inte vad jag snackade om. Yrade någonting om att hans nya träningsskor och det snurrar i kemtvätt (????)

Och jag hade verkligen ingen tid för att stå där förstå hans yrvakenhet...så jag viskskrek "presenterna!! Vems är dem! Är dem mina!!"

Och han ba: vänta....eh...ehm måste tänka. Eeee

Jag "PRESENTERNAAAAA PÅ BOOOORDET!"

E *stressad och lite rädd* eh. Ja jusste! Ja det är present från min moster. Till dig och barnen!

Han hann knappt avsluta sin mening innan jag var nere igen och slet upp presenterna (ja, barnens också. Hur skulle jag veta vilken som är vilken).

Önskar man kunde vakna varje dag med presenter på bordet (gärna med ett tillhörande kort så man vet vad som gäller)

Doftljus till mig och fina kläder till barnen. Så snällt!


Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela