Från 1 till 10.

Niro har inget tal. Och vi vet inte vad det beror på. När vi gjorde utredningen på KNUT, frågade psykologen vid ett tillfälle om det gjorts ABR på Niro. 


- ABR, vad är det? 

- Det är ett hörseltest? 

- Aaa men det har vi gjort. Det visade normal hörselgång och så...

- Nej men det här är hjärnstamsaudiometri. Man ser hur hjärnan reagerar på olika ljudvågor. Kan det vara så att Niro inte hör vissa ljud och därför inte kunnat utveckla talet?  


Jag och E var helt förbluffade. Hjärnstamsaudiometri, tänk om det är det? Det måste vi undersöka. 


Psykologen skickade remiss för en undersökning. Vi fick hem en kallelse. Men av dålig erfarenhet litar vi inte riktigt på att kommunikationen mellan dem olika rollerna på sjukhuset fungerar så jag bad E att ringa och dubbellkolla att det verkligen är en ABR och inte ett vanligt hörseltest. Mycket riktigt, en kallelse till ett vanligt hörseltest. Efter mycket om och men lyckade E övertala dem om att vi vill göra ABR, OCH att Niro måste sövas för en sådan undersökning. Han kommer aldrig av fri vilja ligga still (hade inte jag heller gjort efter alla turer till sjukhuset). 


Vi får hem ytterligare en kallelse, till Huddinge sjukhus (som ligger i shotahey). Men skitsamma, bara vi får göra undersökningen är vi nöjda. 


En parantes här, en tillbakablick till en absurd situation som hände på Huddinge sjukhus. När Niro var 1 år fick han RS-virus (vad har min lilla pojke inte haft ❤️). Dem skickade oss till Huddinge sjukhus mitt i natten för danderyd var fullt. (För er som inte vet så ser Huddinge sjukhus ut som tagen ur en skräckfilm från 30-talet nattetid, med det är orelevant). 


Niro blev iaf inlagd tillsammans med mig. Förutom att sjuksköterskorna inte kom när man tryckte på larmet och förminskade oron man hade över sitt lilla barn, så var det ändå inte det värsta. Tredje dagen, när vi skulle skrivas ut, knackar en läkare på dörren till vårt rum och frågar om HAN får komma och kolla till Niro. Visst, självklart säger vi, i tron om att han vill kolla till Niro pga RS-viruset och utskrivningen. 


Han kommer in, och bakom honom traskar 10 studenter in med sina block i högsta hugg. Jag och E blir aningen förvånade men säger ingenting. Alla ställer sig i en halvcirkel runt sängen som Niro ligger i. Läkaren lyfter upp Niro, som trots sin ålder på 1 år fortfarande inte kunde sitta stadigt, och sätter honom i sittande position. Sen petar han försiktigt på Niros axel varpå Niro ramlar mjukt åt sidan. Utan reflexer att hålla emot eller muskelstyrka att hålla sig upprätt. Studenterna börjar anteckna. Jag och Ebi är fortfarande lite chockade. Läkaren säger 


- här ser vi ett barn med låg muskeltonus, 1 år gammal. Inga reflexer..blablabla


Studenterna antecknar. Jag gråter inombords. Läkaren tackar och dem trallar vidare (för att hugga en annan mammas hjärta i 1000 bitar förmodligen)


Så, åter till idag. Med den erfarenheten av Huddinge, sa jag till E att jag inte vill följa med dit. Jag mår dåligt på Huddinge sjukhus, och ännu mer av att Niro ska sövas - ännu en gång. Så E skulle åka själv. 


Till saken hör, att Niro vaknade 3.45 idag. Pigg och glad, iaf fram till 7 då han ville sova. Men vi tänkte att eftersom han ändå ska sövas vid 13 och vi måste till jobbet kan vi hålla honom vaken och be förskolan att också aktivera honom. 


Kl 12 lämnade jag jobbet för att köra Niro från förskolan till E som jobbar i stan. E som själv har mycket på jobbet, fick avboka och ställa in möten, möta upp oss och ta emot Niro. Jag åkte tillbaka till jobbet och dem körde mot Huddinge. 


(Vi utesluter all oro och ångest inför att ens barn ska sövas för 100e gången)


När dem väl är där, möts dem av en läkare. Han lyssnar på Niros hjärta och lungor (??) och kikar i öronen med en apparat. Sen är dem klara. ??????? Ehm. What about....ABR OCH SÖVNINGEN???? 


Nej, inget sånt inbokat. Och läkaren har ingen möjlighet att boka en ABR på plats heller för det måste någon samordnare göra. Och samordnaren svarar att hon inte heller kan göra det för hon måste få tag på x och y och z och åäö!!!!! Så. Dem skickas hem. Och en ny (jävla!!) kallelse ska skickas hem. 


Så. Lämna jobbet. Vabba. Låt ungen vara trött som fan. Kör till huddinge. Glo. Åk hem. Förlora inkomst. Ha ångest. Var orolig. Öka jobbstressen. Kom hem. Och vänta på en tid. 


Vad är rimligheten i det från 1 till 10, om 1 är INTE ALLS JÄVLA RIMLIGT och 10 är MYCKET JÄVLA RIMLIGT.  (null)


Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress