Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

Är våra barn som vi var?

Publicerad 2018-08-13 21:58:10 i Allmänt, Barnen, Tankar,

(null)

(null)

Jag minns det som igår, kvällen innan jag skulle börja ettan. Jag låg sömnlös mestadels av natten och hade fjärilar i magen. På morgonen flätade mamma mitt hår, jag tog på mig min nya röda klänning med vita prickar och min nya fina ryggsäck. Jag var så exalterad och nervös. Mamma och pappa följde med och alla föräldrar stod runt om i vårat klassrum när vi satt där vid våra bänkar och sneglade på dem nya vännerna. Våran fröken Eva läste upp våra namn och vissa räckte upp handen lite försiktigt och andra mer självsäkert. Dem självsäkra var dem tuffa. Vi visste redan där och då vilka dessa var.  


Det var en solig morgon minns jag. Och det luktade liksom skola. Vi fick pennor och suddgummi och ett skrivblock. Allt var så nytt och spännande. Skolan, vännerna, miljön, doften, och känslan av att vara stor. 


Nu då? Känner våra barn på samma sätt? Världen är så materialistiskt att en ny ryggsäck och nya skor inte längre ger en WOW-känsla. Nya kompisar likaså. Ingenting är längre nytt för våra barn känns det som. Man har redan varit på alla ställen, via youtube och netflix och facetime etc. 


Nya kompisar träffar man på lekland, mcdonalds, på utflykter, playdates mm. 


Var finns den pirriga känslan. Får våra barn känna den? Är en ny ryggsäck lika spännande för våra barn som det var för oss. Eller har vi förstört dem genom att köpa nytt hela tiden. Vare sig det behövs eller inte så konsumerar vi varor, kläder, prylar hela tiden. Ingenting är längre nytt. Och om det är nytt så är det inte längre spännande. 


Jag vet inte, jag spelulerar. Vad tror ni? 


På öppet hav

Publicerad 2018-08-07 21:22:19 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

När gjorde du något för första gången senast? Jag kan inte minnas när det var sist, förutom idag då vi åkte på en kortare kryssning med barnen. Det hade jag inte gjort tidigare. Vi åkte tillsammans med våra vänner och hade en fantastisk dag. Mycket liv och rörelse (milt uttryckt) men ändå kul. 

Vi fick dessvärre inte njuta av solen uppe på däck men lekrummet, discorummet och dockteatern var inte så illa det heller. 

Vi kom precis hem och vi är alla utslagna på vårt egna vis. Niro är övertrött men vägrar sova. Ebi har gått in på mutemode. Jag vill att alla ska somna så jag kan få känna tystnaden i mina öron. Och Celine vill leka med en kompis. 

Tack för den här dagen. 

(null) (null)

(null)

(null)

(null)





Liknande inlägg

Gåvor

Publicerad 2018-05-21 21:54:07 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

Värmen håller i sig och det är så galet skönt. Jag var nära att döda en spindel idag men jag hindrade mig i sista stund, så det lär bli sol även imorgon. Var så goda. 

Häromdag fick vi en gåva från våran deltidskatt. Det är grannens katt som Ebi och Celine valde att mata med en bit kalkon en gång. Sedan dess är vi dens fosterfamilj. Prinsessan heter den enligt Celine, Shiva enligt dens egen familj. Prinsessan verkar älska oss och trivs verkligen i våran sällskap. Även om Niro drar den i svansen och Celine tvingar den till mys och netflix. Den älskar oss så mycket att den hämtar offergåvor till oss. En morgon låg det en död mus utanför ytterdörren, och häromdag hämtade den en snok. En levande snok. Ja. Det stämmer, en jävla orm, med kapad svans. 

Jag skulle träffa en vän i stan men blev aningen sen pga paniken som utbröt i min kropp.

Jag ville ha en katt innan. Folk sa nej, den kommer hämta hem döda möss. Nu har vi fått både möss och ormar. Hur avsäger man säg ansvar från en katt??  (null)

(null)

(null)

Jobbar fortfarande och är lika pepp fortfarande (peppar peppar). En fördel med att ha haft utmattningssyndrom är att man lär sig att inte ta på sig för mycket. Inte hamna i gamla mönster av att säga ja till allt, allt man orkar och inte orkar. Det är så skönt att kunna säga nej ibland. Och ännu skönare när man slipper försvara och förklara sig. Bara nej. Punkt.  (null)

I helgen unnade jag mig en hotellnatt med kompis. Jag skrattade så jag hade ont i mina kindben. Och jag åt så jag var nära att spy. Jag gick så mycket att mina fötter nästan ramlade av. Och jag sov så gott att jag knappt ville vakna. Nu har jag bestämt att jag ska göra detta lite oftare. 
(null)

Nu är klockan snart 22 och jag är slut som artist! 

Sov gott! 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela