Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

Gåvor

Publicerad 2018-05-21 21:54:07 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

Värmen håller i sig och det är så galet skönt. Jag var nära att döda en spindel idag men jag hindrade mig i sista stund, så det lär bli sol även imorgon. Var så goda. 

Häromdag fick vi en gåva från våran deltidskatt. Det är grannens katt som Ebi och Celine valde att mata med en bit kalkon en gång. Sedan dess är vi dens fosterfamilj. Prinsessan heter den enligt Celine, Shiva enligt dens egen familj. Prinsessan verkar älska oss och trivs verkligen i våran sällskap. Även om Niro drar den i svansen och Celine tvingar den till mys och netflix. Den älskar oss så mycket att den hämtar offergåvor till oss. En morgon låg det en död mus utanför ytterdörren, och häromdag hämtade den en snok. En levande snok. Ja. Det stämmer, en jävla orm, med kapad svans. 

Jag skulle träffa en vän i stan men blev aningen sen pga paniken som utbröt i min kropp.

Jag ville ha en katt innan. Folk sa nej, den kommer hämta hem döda möss. Nu har vi fått både möss och ormar. Hur avsäger man säg ansvar från en katt??  (null)

(null)

(null)

Jobbar fortfarande och är lika pepp fortfarande (peppar peppar). En fördel med att ha haft utmattningssyndrom är att man lär sig att inte ta på sig för mycket. Inte hamna i gamla mönster av att säga ja till allt, allt man orkar och inte orkar. Det är så skönt att kunna säga nej ibland. Och ännu skönare när man slipper försvara och förklara sig. Bara nej. Punkt.  (null)

I helgen unnade jag mig en hotellnatt med kompis. Jag skrattade så jag hade ont i mina kindben. Och jag åt så jag var nära att spy. Jag gick så mycket att mina fötter nästan ramlade av. Och jag sov så gott att jag knappt ville vakna. Nu har jag bestämt att jag ska göra detta lite oftare. 
(null)

Nu är klockan snart 22 och jag är slut som artist! 

Sov gott! 

Celine

Publicerad 2017-02-23 09:34:59 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Tankar, Vänner,

E säger alltid att allting händer av en anledning. Jag har tidigare haft svårt att förstå det, för vissa saker som händer är hemska, och ibland orättvisa. Men som han säger, brukar meningen alltid visa sig senare, ibland flera år efter händelsen. 

Jag tänker på våra två barn. Alla vet att vi inte haft det lätt med Niro. Det har varit en bergochdal bana av oro. Vad är meningen med det? 

Men jag tror jag förstår, såhär 3.5 år senare. Och meningen med Celine också, våran glädjespridare. 

När Celine föddes hade vi strax innan gått igenom ett missfall, just då kändes det som att livet gick sönder och ingenting skulle kunna lappa ihop det igen. Men så kom Celine, och fick oss att glömma allt det tråkiga. Med Celine föddes också känslan av hur det är att ha ett perfekt och rikt liv. Hon lärde mig vad kärlek i den renaste formen är. Hon lärde mig att jag är så lyckligt lottad och välsignad. Att livets mening är kärleken mellan en mamma och hennes barn. Hon lärde mig att skratta från hjärtat. Celine var busig redan i magen, vägrade vända på sig och satt med rumpan ner. Utanför magen kan hon sitta tvärtom. Hennes envishet i magen bidrog till planerad kejsarsnitt (hon visste nog att mamma var rädd för en naturlig förlossning). Allt var så magiskt och perfekt dagen hon föddes. 31 oktober, en solig frostig dag. Jag och E tog bussen till Danderyd på morgonen. Jag, han och min stora mage. Vi höll varandra hårt i handen och satt tysta. Log mot varandra och förstod inte att om några timmar skulle vi bli föräldrar. Vem var det som gömde sig därinne? 

På sjukhuset möttes vi av glad och trevlig personal. Tiden gick så sakta men ändå så snabbt. Plötsligt kom en sjuksköterska och sa: kom så går vi så ni kan bli föräldrar. Vi kunde inte sluta le. Jag var så nervös men förväntansfull. 

I operationssalen var det massa folk. Alla presenterade sig men jag vaken minns deras namn eller hur dem såg ut. E satt vid min sida och höll mig i handen. 

"Då börjar vi" sa någon. 

Det kändes som att allt var tyst. Vi väntade. Nervösa som fan. 

Plötsligt sa någon : 13.44...

Och därefter hörde vi det vackraste mörkaste bebisgråten i hela världen. Jag hörde någon sjuksköterska säga "vilka ögonfransar, och vilken pussmun"

Hon var sååå fin, och vacker och perfekt! Hon var min. Min egna lilla Celine.

Hon kom in i mitt liv och berikade den så mycket. Hon förde liv till vårt liv. Och skratt, och kärlek och glädje. Min fina tjej, tack för allt du lärt mig.




Liknande inlägg

Date & makeup

Publicerad 2017-01-04 22:36:48 i Allmänt, Barnen, Tankar,

Min pappa är här. Och det är alltid supermysigt. Och barnen trivs så bra med honom, vilket innebär att vi idag hade möjlighet till en dejt! 


Som tur var sov jag i eftermiddags och hade ork till att fixa mig och gå ut på middag. Det är ju så sällan vi får tillgång till egentid tillsammans och den var så välbehövd. Kom hem med alldeles färsk energi. 


Vet inte ens vad restaurangen hette. Jag bara följde med dit, E hade bokat bord. Det var fantastiskt gott!! Vi kommer säkert gå tillbaka så fort tillfälle ges.


Jag har i brist på ork till annat börjat kolla på sminktutorials på youtube (jag vet, jag är typ 5 år sen) och hittat ett nytt intresse för smink. Har insett att jag köpt samma produkter och kört samma sminkmetod dem senaste 10ish åren så det var verkligen dags för en update. Var inne på Kicks i ca 1.5 timme igår och fick hjälp och råd med produkter. Så kul. Synd att man varken hinner eller orkar fixa sig varje morgon innan jobb. Man ska vara glad om mascaran och rougen iaf kommer på. 

Men iaf, igår när jag spenderat halva min årsinkomst på smink kom jag hem och fick för mig att testa allt. Typ kl 22, när jag egentligen borde sova. Och sen var jag så snygg att jag inte ville tvätta bort det. Och det var ju alldeles för sent att hitta på något. Men såhär blev det iaf. Kolla så fin! 

Men alltså, vilken djungel. Det finns 800 olika steg nuförtiden. Inte konstigt att alla går runt och ser ut som instagramfilter in real life. Och countoring, alltså att skapa en illution av att man ser ut på ett annat sätt än vad man egentligen gör. Jag lyckades smala upp min näsa. Wow! Tänk om man haft en make-up artist! 


Aja. Vi får se hur länge detta nya intresse kommer hålla i sig. Det är (tids)krävande med smink.

Annars händer det inte mycket. Imorgon ska vi på Disney on ice med Celine. Jag tror det kommer bli trevligt. Och imorgon åker pappa till Iran, det är lite mindre trevligt när bababoo åker härifrån. 


Vi hörs snart igen. 


Kram och god natt! 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela