Additionsstress

För några år sedan påverkades jag på samma sätt som de flesta av sociala medier. Just det med additionsstress, jag jämförde mig med flera, kände mig oduglig i alla aspekter.

Jag bytte inredning efter senaste trenderna. Jag kände ett MÅSTE att baka med Celine, att träna tidiga morgnar, att äta middag hela familjen samtidigt etc. Ingenting i livet kändes genuint eller passade vår livsstil. Det gjordes mest för att "alla andra gör så".

2017 blev jag sjukskriven för utmattning. Och den som har varit där vet att man då skiter i allt. Jag sov 3 veckor i streck och därefter orkade jag ta 40-50 steg om dagen. Det var ett tungt år. Men jag lärde mig mycket. Om mig själv och om andra. 

Jag insåg att livet funkar lika bra utan tidig morgonträning, utan perfekt dukade frukostar där man dukar upp allt i fina serveringsfat (extra jobb). Livet funkar bra även om vi inte äter frukost, lunch och middag ihop och livet blir aningen billigare om man inte byter inredning efter trender. 

Och sociala medier var grunden till all den stress jag förde in i mitt liv. Om man inte ser så vet man inte. Men på sociala medier ser du allt. Allas liv, allas rutiner, allas hem. Och du vill uppnå allt. Vilket är helt orimligt och omöjligt. Det var en viktig insikt för mig personligen. Förståelsen att jag vill uppnå summan av alla människors bästa sidor, samt acceptansen att mitt liv ser annorlunda ut och är bra på sitt sätt. 

Jag tog bort alla konton som stressade mig, som skapade prestationsångest eller fick mig att känna mig sämre. Jag konMariade mitt instagram. 

Fortfarande kan jag jämföra mig med andra men det är snabbt övergående. Framförallt när det gäller träning och övningar med Niro, typ teckenstöd och bildstöd. När jag ser andra aktivt använda alternativa kommunikationsverktyg börjar jag med "vi måste börja träna med Niro mer" till Ebbi och för över min stress även på honom. Men jag försöker sluta. Försöker inse att vi gör annat och att vi gör på andra sätt.  

Jag brukar ofta tänka på om mitt konto skapar stress eller prestationsångest hos andra. Jag hoppas inte det. Jag delar alla delar av vårt liv, både bra och dåliga. Ja, jag har ett fint hem, ekonomisk trygghet och ett roligt jobb, men jag har också utmaningar kring Niro, är beroende av personer som behandlar oss orättvist och ett barn som inte alltid mår bra. Jag har en livslång sorg över allt mitt barn går miste om och en orubblig smärtan över att aldrig kunna ha en dialog med mitt barn. 

Allas liv har perfekta delar och mindre bra. Det är viktigt att komma ihåg det. Ibland kanske man till och med skulle vara villig att byta problem. I slutändan handlar det om att vara tacksam över det man har, även om andra har annat. För ingen har det bra i alla aspekter. Det är orimligt. Och har någon det, avfölj. 

Med det sagt vill jag att du försöker jobba bort känslan av att du är ful, fattig, oduglig etc. Instagram är mestadels en bluff. En reklam och marknadsföring för folks liv. Folk har inte alltid rent, alltid städat. Folk är inte alltid fräscha och glada på livet. Folk äter inte alltid frukost ihop eller planterar blommor med sina små barn och världens tålamod. Dem flesta människor har det stökigt, är trötta, har flottigt hår, har en hög med kläder som ska tvättas. Alla älskar inte sina jobb. Alla är inte lyckliga i sina äktenskap, och alla relationer med släkt/vänner är inte alltid genuina. 

Kom ihåg det! ❤️

(null)