"We need humanitarian organisations to reach out to families, and to include people with intellectual disabilities in their planning and interventions."
Det här är så förödande och så sorgligt. Jag vill inte förminska Ukrainas kamp, jag vill bara belysa även detta! Personer med funktionsnedsättning prioriteras sällan. Varken i krig eller i fred. Dom som brinner och belyser deras situation är antingen dom själva, anhöriga och en del få eldsjälar. Jag vill uppmana er att hoppa in i ledet. Få er att engagera er i funkisfrågan. Inte bara i krig, utan alltid. Våra finaste medmänniskor som inte är starka nog för att klara sig själva eller belysa sina behov behöver våra röster. Var en sådan röst. Brinn även för dom. Kräv förbättring, kräv samma levnadsvillkor.Fick andnöd av detta, fyfan paniken. Tack att du orkar skriva detta!
🥺🤍
Jag tänker på Henrik Frenkel som driver en blogg om Alzheimer, forskningen och berättelser ur verkligheten. Han tog nyligen upp om liknande väldigt jobbiga funderingar. Föreslår att du kontaktar honom,tror att ni har lite samma sätt att tänka ochsamma driv att berätta sanningen. Uppskattar båda era bloggar.
Jag har många gånger tänkt samma sak, vad skulle hända med mitt barn om jag skulle kollapsa när vi är ensamma hemma? Scenariot jag ser är såklart livsfarliga skador men även oförmågan att få i sig mat, den livsviktiga medicinen eller byta en överfull blöja. Jag träffades rakt i hjärtat när jag igår läste att det finns en risk att personalen lämnar boendena i Ukraina. Jag tänker mig mitt barn och kamraterna på korttidsboendet, som är där för att de av många olika anledningar inte kan vara hemma, ska de ”ta hand ” om sig själva om personalen skulle fly? Mitt barn som är i behov av kontroll vid varenda steg som tas……. Dina texter är så otroligt viktiga!!<3
Jag såg SOS Barbyars ordförande intervjuvas igår på SVT. Hon pratade om boenden för funktionsnedsatta och att de försöker få en överblick över deras situation. Jag hittar dock inget om det specifikt på deras hemsida. Men jag kommer stötta dem med bidrag för deras arbete.
Jag har själv en kronisk sjukdom och är extremt beroende av mina mediciner. Och bor själv i en stad ganska många mil från min familj. Jag har gått med dessa tankar. Jag skulle liksom inte ens klara av att fly.
Har också letat men inte hittat!! Inte någonstans. INGENTING om funkisar i krig, heller nästan ingenting om personer med allvarliga sjukdomar el funktionsnedsättningar. Det enda jag någonsin riktigt läst om unga personer med någon sorts altered function är Nujeens bok flickan från Aleppo, och hon har CP, inte autism el liknande.
7