Jag vaknade kl 16.30 idag och det kan väl ändå inte vara normalt? Jag misstänker att det är tröttheten från i måndags när jag och Ebbi körde 7 timmar bil.

Vi har länge velat ha en hund men tiden har inte känts rätt. Antingen har vi bott för litet, barnen har varit för små, någon av oss har varit utmattad och/eller så har livet haft för stora utmaningar.

Men nu kände jag, med betoning på jag, att det kanske är dags. Jag fick kontakt med en kennel som precis fått valpar. Bokade tid och i måndags var det dags att besöka valparna, strax utanför Mariestad. Så jag satte Ebbi i bilen, mig själv i passagerarsätet och så åkte vi. Fram och tillbaka.

Valparna var så otroligt gulliga och om jag fick välja skulle vi tagit med oss en hem direkt. Men valparna är fortfarande små och inte leveransklara.

Väl hemma har vi pratat lite mer om eventuell hund och tajmingen i vårt liv. Och eftersom Ebbi är den logiska av oss står han fast vid att det fortfarande är lite för tidigt, sett till vårt mående och ork. I början sa jag emot, men att vakna kl 16.30 idag är lite till Ebbis arguments fördel måste jag erkänna.

Hund får vänta ett tag till. Min energinivå är väldigt upp och ner.

Hur mår ni?