Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

Är våra barn som vi var?

Publicerad 2018-08-13 21:58:10 i Allmänt, Barnen, Tankar,

(null)

(null)

Jag minns det som igår, kvällen innan jag skulle börja ettan. Jag låg sömnlös mestadels av natten och hade fjärilar i magen. På morgonen flätade mamma mitt hår, jag tog på mig min nya röda klänning med vita prickar och min nya fina ryggsäck. Jag var så exalterad och nervös. Mamma och pappa följde med och alla föräldrar stod runt om i vårat klassrum när vi satt där vid våra bänkar och sneglade på dem nya vännerna. Våran fröken Eva läste upp våra namn och vissa räckte upp handen lite försiktigt och andra mer självsäkert. Dem självsäkra var dem tuffa. Vi visste redan där och då vilka dessa var.  


Det var en solig morgon minns jag. Och det luktade liksom skola. Vi fick pennor och suddgummi och ett skrivblock. Allt var så nytt och spännande. Skolan, vännerna, miljön, doften, och känslan av att vara stor. 


Nu då? Känner våra barn på samma sätt? Världen är så materialistiskt att en ny ryggsäck och nya skor inte längre ger en WOW-känsla. Nya kompisar likaså. Ingenting är längre nytt för våra barn känns det som. Man har redan varit på alla ställen, via youtube och netflix och facetime etc. 


Nya kompisar träffar man på lekland, mcdonalds, på utflykter, playdates mm. 


Var finns den pirriga känslan. Får våra barn känna den? Är en ny ryggsäck lika spännande för våra barn som det var för oss. Eller har vi förstört dem genom att köpa nytt hela tiden. Vare sig det behövs eller inte så konsumerar vi varor, kläder, prylar hela tiden. Ingenting är längre nytt. Och om det är nytt så är det inte längre spännande. 


Jag vet inte, jag spelulerar. Vad tror ni? 


På öppet hav

Publicerad 2018-08-07 21:22:19 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

När gjorde du något för första gången senast? Jag kan inte minnas när det var sist, förutom idag då vi åkte på en kortare kryssning med barnen. Det hade jag inte gjort tidigare. Vi åkte tillsammans med våra vänner och hade en fantastisk dag. Mycket liv och rörelse (milt uttryckt) men ändå kul. 

Vi fick dessvärre inte njuta av solen uppe på däck men lekrummet, discorummet och dockteatern var inte så illa det heller. 

Vi kom precis hem och vi är alla utslagna på vårt egna vis. Niro är övertrött men vägrar sova. Ebi har gått in på mutemode. Jag vill att alla ska somna så jag kan få känna tystnaden i mina öron. Och Celine vill leka med en kompis. 

Tack för den här dagen. 

(null) (null)

(null)

(null)

(null)





Liknande inlägg

No more drama for this mama

Publicerad 2018-08-06 22:44:23 i Allmänt, Tankar,


Hej alla glada


Hoppas ni haft en underbar sommar och haft tillgång till en fläkt. Själv har jag smält bort, tills vi till slut förra veckan fick tag på en hitec modern fläkt på nätet. 


Den 4 juli förlorade min älskade svärmor sin långa och hårda kamp mot cancer. Hon var den kämpe hon alltid varit in i sista andetaget. Och trots att saknaden och sorgen är djup, upplever vi känslan av frid när vi tänker på henne. Hon slipper lida, som man säger, men i min svärmors fall känner jag det ända in i själen att hon funnit ro och lever vidare i harmoni. 


Min svärmors bortgång har fått mig att reflektera mycket över livet här på jorden. Jag har blickat tillbaka på mitt eget liv och alla hinder som jag och E stött på längst våran gemensamma väg. Jag har insett att jag låtit alla motgångar påverka mig, och det på ett negativt sätt. Jag har hamnat i depression och till och med varit sjukskriven för utmattning. Visst kan det bli så, man kan inte alltid rå för hur man hanterar sorg, sorg i olika former.


Idag är jag stolt över mig själv. Stolt som fan faktiskt. Jag är här, jag mår bra, jag är välsignad och jag är tacksam. 


Allt ont för med sig något gott, och även så i detta fall. Min svärmors bortgång har fått mig att uppskatta livet på ett annat sätt. Jag har lovat mig själv att försöka tänka positivt istället för att klaga och se hinder. Jag ska undvika drama och skitsnack och istället omringa mig med positiv energi i alla dess former. Jag har tagit bort nyhetsappar och gått ur massa fb-grupper. Jag skrivit upp en lista på massa böcker jag vill läsa och ska försöka så gott det går att lägga tid på att läsa än att sitta med mobilen. Jag försöker stanna upp dagligen och ta djupa andetag. Jag försöker aktivera alla mina sinnen och jag tar avstånd från det som gör mig ledsen eller irriterad. Jag tackar dagligen Gud för allt jag har och allt jag upplever. Senast idag kände jag en överväldigande känsla av tacksamhet när Niro för första gången på egen hand traskade ut på gården. 


Jag upplever att ju mer tacksam man blir desto mer får man att blir tacksam över. Och en annan sak, när man fyller hjärnan med tacksamhet och positiva tankar, finns det inte längre plats för negativa tankar i hjärnan. 


Med det sagt, så lämnar jag den gamla Neg bakom mig, och försöker uppgradera till en bättre version. Jag vill vara vän med alla och ha goda minnen med både gamla och nya vänner. Jag ber om ursäkt till alla jag sårat eller på något sätt gjort illa. 


Jag kommer att blicka framåt och endast omringa mig med genuina och positiva människor. Jag har detta att tacka min saknade svärmor, som alltid brukade se det goda i folk. Även om jag klagade om någon som sårat eller gjort mig irriterad, brukade hon alltid säga något i stil med "dem hade nog en dålig dag" eller "hen menade nog inte så". 


Tack Mimmi för tiden jag fick känna dig. Du kommer för alltid att vara saknad. Jag vet att du är på andra sidan och lagar tahchin till alla där. Vi ses snart igen. ❤️



(null)


Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela