Alltså, jag vet inte om jag tidigare berättat eller inte. Men mitt lugna humör och hakunamatata-inställning till livet det senaste året har berott på att jag tagit antidepressiv medicin.
Något som jag till en början var mycket tveksam till men som jag sedan uppskattade otroligt mycket. Min hjärna fick en skyddshinna runt sig och det kändes som att absolut ingenting kunde komma åt mig.
diskberg - äsch det löser sig
stressig morgon - aja, vi har resten av dagen på oss
kommunen som jävlas - jag jävlas tillbaka
nätmobbning och hatare - vem fan bryr sig
Allt var fint, lugnt och inte alls värt att brusa upp sig för.
Min medicin fick jag i samband med företagshälsovårdsläkaren som jag fick gå till under min sjukskrivning. När jag sedan sa upp mig från arbetsplatsen hade jag givetvis inte längre förmånen att fortsätta gå till honom och fick boka tid hos en husläkare på min vårdcentral.
Jag hade haft min medicinering i nästan ett helt år och mådde otroligt bra av den som sagt, när jag fick komma till läkaren på VC.
Jag förklarade för henne att min medicin började ta slut och att jag behövde förnya mitt recept.
Hur länge har du haft din medicin?, undrade hon. Och jag svarade snart ett år.
"Då är det dags att börja trappa ner", beslutade hon. Utan att fråga om mitt mående, min livssituation, anledningen till varför jag ens började etc.
Och som den mes jag blir i dessa konfrontativa och utlämnande situationer sa jag bara ok.
Hon förnyade mitt recept med halva den aktuella dosen och skickade hem mig med det.
Vet ni vad jag gjorde? Jag sket i att köpa ut medicinen överhuvudtaget.
Var det smart? Nej
Har jag mått bra? Också nej.
Jag vet att det var dumt, att inte trappa ner och att sluta tvärt. Jag inser det nu 1.5 månad senare när jag reflekterar tillbaka på månaden som gått.
Jag har varit arg, illamående, irriterad, trött och yr. Jag har börjat bry mig om allt och ingenting.
diskberg - fan
stressig morgon - fy faan!
kommunen som jävlas - jag jävlas tillbaka (den är sig lik)
nätmobbning och hatare - fuck ooooff!
Och sen vad mer? Slutat podda och slutat blogga. Haft noll inspiration, motivation eller ork. Varit mest arg och irriterad på allting.
Men, med allt det sagt, vill jag informera att jag nu mår bättre. Jag tror att jag börjar stabiliseras och lär mig hantera alla känslor som kastas åt mig. Ibland väldigt bra och andra gånger väldigt dåligt. Men så får det tydligen vara.
Så efter en månads radiotystnad här på bloggen är jag nu tillbaka och ovanstående är anledningen till frånvaron.
Under tiden har jag hunnit fylla år och bli anställd på nytt.
Vi hörs snart igen och era likes och kommentarer motiverar mig, så tack!
Puss och kram
Ps: bara för att antidepressiva funkade för mig behöver det inte funka för dig. Rådgör alltid med din läkare.
MENY
0