Jag har väldigt nära till att avboka saker, eller tacka nej från första början. Jag har väldigt nära till att göra det bekvämt för mig själv och det är faktiskt en egenskap jag är stolt över.
Jag ser ofta (funkis)föräldrar framförallt lägga upp en bilder på alla 100 kallelser till diverse olika vårdbesök med en ironisk kommentar likt "normalt föräldraansvar". Och visst är det så sjukt mycket mer som krävs av en funkisförälder än av en "vanlig" förälder. Så mycket mer vab, så mycket mer borta från jobbet på grund av alla läkarbesök, så mycket mer "det finns ingen assistans idag så kan ni möjligtvis hoppas in själva" (visst är det förresten sjukt att det normala föräldraansvaret aldrig kommer till en funkisförälder trots alla sorters insatser, trots att insatserna är till för att bidra till samma lika liv för alla? Men det är ett annat inlägg)
Stress är egentligen bara ett inombordsbrus som skapar olust och ohälsa
Nu tappade jag tråden. Det jag skulle säga, det var att jag har efter mina sjukskrivningar verkligen lärt mig hantera stress genom att eliminera det - även om det är på bekostnad av att jag inte träffar vänner ofta, eller avbokar läkaren för tredje gången åt Niro (vissa saker är faktiskt inte livsnödvändiga). Och det är en otrolig skön känsla att tänka att absolut ingenting kommer hända om jag blir sen/inte kommer/ombokar/avbokar. För saker kommer rulla på ändå, med eller utan din närvaro.
På min första arbetsplats hade jag några kollegor som dagligeeeen klagade på hög arbetsbelastning, stress och skitsnack bakom chefen istället för att ha den tuffa dialogen med chefen för att försöka lösa sin situation på något vis. Jag minns hur otroligt provocerad jag blev då, och blir även idag, när folk klagar på saker som stressar dom när det finns lösningar och prioriteringar som kan ändra hela situationen till det bättre.
Jag brukar säga; gör så mycket du hinner, du kan liksom inte göra mer än så.
Stress är egentligen bara ett inombordsbrus som skapar olust och ohälsa. Gå man in med tanken att man faktiskt inte kan göra mer än man gör och orkar, då kanske man också inser att den inre stressen inte hjälper alls.
Självklart kan även jag blir stressad om jag exempelvis sitter fast i rusningstrafik och barnen är sena från hämtning. Men genom att eliminera all den andra sortens stress har gett utrymme i mitt psyke att klara av dom stressmomenten som jag inte kan rå över.
Om jag behöver handla, laga mat, lämna in ett paket samt lovat att hälsa på en vän för fika har jag inte alls svårt att ändra om hela dagsschemat ifall stressen blir för stor. Då kan jag utan dåligt samvete omboka med min vän, beställa hämtmat och lämna in paketet en annan dag. Och den känslan är otroligt befriande. Det kanske inte är så lojalt, men ibland behöver man överväga saker. En avbokad fika är bättre än att fika med tankarna någon annanstans samtidigt som benet hoppar och man tittar på klockan var 3e minut.
Barnen kommer inte alltid först
Jag personligen föredrar det lugnare tempot. Att man är lite mer hakuna matata. Och jag har märkt att jag har lätt att känna igen dessa personer. Jag klickar bättre med dessa personer och mår mycket bättre i deras sällskap.
Så, med denna väldigt spretiga text vill jag bara uppmana dig till att stanna upp om du är stressad och se vilka saker du kan omboka eller eliminera. Gör det som krävs för att du ska känna ett lugn inom dig. Barnen kommer inte alltid först (det är bara en kliché), inte heller städning eller arbetshögen som "måste" ordnas. Nej, allt kan vänta om dessa saker behöver ske på bekostnad av ditt mående.
Och om du ännu inte varit utmattad än, så är stress raka vägen dit. Välj bort stress när du kan (och säg nu inte "nej men jag har inte den lyxen". Jo det har du. Tänk efter noga). Jag lovar att det kommer lugna takten i ditt liv och ditt hjärta.
Kram från stressdoktorn (tydligen)
MENY
På min första arbetsplats hade jag några kollegor som dagligeeeen klagade på hög arbetsbelastning, stress och skitsnack bakom chefen istället för att ha den tuffa dialogen med chefen för att försöka lösa sin situation på något vis. Jag minns hur otroligt provocerad jag blev då, och blir även idag, när folk klagar på saker som stressar dom när det finns lösningar och prioriteringar som kan ändra hela situationen till det bättre.
Jag brukar säga; gör så mycket du hinner, du kan liksom inte göra mer än så.
Stress är egentligen bara ett inombordsbrus som skapar olust och ohälsa. Gå man in med tanken att man faktiskt inte kan göra mer än man gör och orkar, då kanske man också inser att den inre stressen inte hjälper alls.
Självklart kan även jag blir stressad om jag exempelvis sitter fast i rusningstrafik och barnen är sena från hämtning. Men genom att eliminera all den andra sortens stress har gett utrymme i mitt psyke att klara av dom stressmomenten som jag inte kan rå över.
Om jag behöver handla, laga mat, lämna in ett paket samt lovat att hälsa på en vän för fika har jag inte alls svårt att ändra om hela dagsschemat ifall stressen blir för stor. Då kan jag utan dåligt samvete omboka med min vän, beställa hämtmat och lämna in paketet en annan dag. Och den känslan är otroligt befriande. Det kanske inte är så lojalt, men ibland behöver man överväga saker. En avbokad fika är bättre än att fika med tankarna någon annanstans samtidigt som benet hoppar och man tittar på klockan var 3e minut.
0