Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

På öppet hav

Publicerad 2018-08-07 21:22:19 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

När gjorde du något för första gången senast? Jag kan inte minnas när det var sist, förutom idag då vi åkte på en kortare kryssning med barnen. Det hade jag inte gjort tidigare. Vi åkte tillsammans med våra vänner och hade en fantastisk dag. Mycket liv och rörelse (milt uttryckt) men ändå kul. 

Vi fick dessvärre inte njuta av solen uppe på däck men lekrummet, discorummet och dockteatern var inte så illa det heller. 

Vi kom precis hem och vi är alla utslagna på vårt egna vis. Niro är övertrött men vägrar sova. Ebi har gått in på mutemode. Jag vill att alla ska somna så jag kan få känna tystnaden i mina öron. Och Celine vill leka med en kompis. 

Tack för den här dagen. 

(null) (null)

(null)

(null)

(null)




Gåvor

Publicerad 2018-05-21 21:54:07 i Allmänt, Barnen, Småbarnsliv, Vänner,

Värmen håller i sig och det är så galet skönt. Jag var nära att döda en spindel idag men jag hindrade mig i sista stund, så det lär bli sol även imorgon. Var så goda. 

Häromdag fick vi en gåva från våran deltidskatt. Det är grannens katt som Ebi och Celine valde att mata med en bit kalkon en gång. Sedan dess är vi dens fosterfamilj. Prinsessan heter den enligt Celine, Shiva enligt dens egen familj. Prinsessan verkar älska oss och trivs verkligen i våran sällskap. Även om Niro drar den i svansen och Celine tvingar den till mys och netflix. Den älskar oss så mycket att den hämtar offergåvor till oss. En morgon låg det en död mus utanför ytterdörren, och häromdag hämtade den en snok. En levande snok. Ja. Det stämmer, en jävla orm, med kapad svans. 

Jag skulle träffa en vän i stan men blev aningen sen pga paniken som utbröt i min kropp.

Jag ville ha en katt innan. Folk sa nej, den kommer hämta hem döda möss. Nu har vi fått både möss och ormar. Hur avsäger man säg ansvar från en katt??  (null)

(null)

(null)

Jobbar fortfarande och är lika pepp fortfarande (peppar peppar). En fördel med att ha haft utmattningssyndrom är att man lär sig att inte ta på sig för mycket. Inte hamna i gamla mönster av att säga ja till allt, allt man orkar och inte orkar. Det är så skönt att kunna säga nej ibland. Och ännu skönare när man slipper försvara och förklara sig. Bara nej. Punkt.  (null)

I helgen unnade jag mig en hotellnatt med kompis. Jag skrattade så jag hade ont i mina kindben. Och jag åt så jag var nära att spy. Jag gick så mycket att mina fötter nästan ramlade av. Och jag sov så gott att jag knappt ville vakna. Nu har jag bestämt att jag ska göra detta lite oftare. 
(null)

Nu är klockan snart 22 och jag är slut som artist! 

Sov gott! 

Liknande inlägg

Utveckling

Publicerad 2018-04-25 20:37:13 i Allmänt, Jobb, Småbarnsliv, Tankar, Vänner,

Läste några tidigare inlägg jag skrivit. Jag var väldigt flitig. Läser dessutom hur jag i nästan alla inlägg radar upp alla måsten. Allt som skulle hinnas med. Heltidjobb, träning kl 6, träffa vänner, middagsbjudningar, städning, hab-kurser, sjukhusbesök osv osv. Bloggnamnet valdes väl under den vevan. 

Även om vardagen än idag ter sig stressigt, är det långt ifrån samma som då. Jag har blivit bättre på att låta saker och ting ha sin gång, att tacka nej till aktiviteter och kurser som inte är aktuella för vår livssituation idag.

Jag har försökt och jag försöker fortfarande att komma ifrån "duktig flicka/mamma"-syndromet. Skitsamma om det blir halvfabrikat. Skitsamma om disken får stå över en natt. Skitsamma om jag inte tränat på 1 månad. Skitsamma, sålänge stressen håller sig på avstånd. Stress är verkligen ett hemskt monster. 

Jag har blivit så disträ och glömsk. Om det inte finns nedskrivet i min almenacka så existerar det inte. E kan inte längre säga "jag sa ju till dig att jag skulle.." jo det kanske du gjorde men superhero-neg är gone with the wind och kvar finns denna senila lilla tant kvar. 

Men, once a stresser, always a stresser typ. Klart att det finns inom en, det här med att hinna i tid, göra bra ifrån sig, hålla vad man lovat osv. Jag jobbar på att hitta en balans.

Annars då? Vad händer i mitt liv. Min 1 år långa sjukskrivning har kommit till sitt slut och jag är sedan en månad tillbaka, tillbaka på jobbet med 100%. Första veckan kändes det som att en häst sparkat mig i huvudet och att jag blivit jagad av 100 vargar. Men sen, över en natt typ, vände det (kanske i samband med att solen behagade att visa sig) och allt känns så jäkla bra! Jag älskar att vara tillbaka på jobbet. Att dricka morgonkaffe och fixa mig inför jobb, att träffa klienter, att hjälpa våldsutsatta, att bolla med mina kollegor, till och med att sitta på möten hela dagarna. Det känna skitbra! Jag älskar mitt jobb.

Barnen går på förskola. Celine börjar förskoleklass efter sommaren. Niro ska upp till Älgarna förmodligen. 

Sommaren är runt hörnet och även om vi inte har någon resa inbokad (för jag orkar VERKLIGEN inte resa) så längtar jag så mycket efter lata sommardagar. 

Sen är jag också så glad över att vänner jag hade tappat kontakten med, är tillbaka in i mitt liv. Sånt ger mig verkligen energi. 

Just nu och just idag känner jag enorm tacksamhet över mitt liv och allt vad den innebär. 
(null)






Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela