MENY
En följare skriver:
"en till viktig punkt är att gratis rättshjälp och juridisk rådgivning borde ingå som en rättighet inom LSS. Det är inte rimligt att vi ska betala för att få hjälp med våra lagstadgade rättigheter."
Tyvärr hann inte denna fråga komma upp på agendan under mötet med politikerna men det är absolut en fråga som vi behöver diskutera. LSS som är en rättighetslag ska utgå ifrån att ge individer som har behov av stöd det stöd som dom behöver för att kunna leva ett fullvärdigt liv. För att kunna få detta stöd behöver man ansöka om detta, och likt många andra byråkratiska processer är det en komplicerad stig att påbörja. Av egen erfarenhet vet jag att när vi har ansökt om insatser till Niro har jag allt som oftast fått "tipset""var försiktig med vad du säger? Dom kan använda minsta lilla ord emot dig."
Förutom det verbala och hur man ska uttrycka sig, av rädslan att anses för frisk eller bedömas som att man ej är i behov av stöd, är det även massor av pappersarbete inblandat. Om (läs när) man sedan får avslag är det en helt ny process att börja med en överklagan. Här kanske många ger upp på grund av att orken inte finns. Många som har råd söker juridisk hjälp för att kunna ta sig igenom skärselden som denna långa process med LSS innebär. Vi gjorde det. Vi betalade massor av pengar till en jurist för att formuleringar, behov och ansökan skulle bli tydligt och korrekt. Trots det fick vi avslag och det enda som hände var att- jag gick in i väggen
- hela vårt liv blev offentliga handlingar
- det kostade oss massor av pengar
- besparingar
En person skriver:
"Intressant att du inte hinner ta hand om din valp men skaffa valp, prata illa om oss i kommunen som måste kämpa med 100 andra ärenden liksom ditt har du världens tid för. Vi har de föräldrar som knappt hinner med renovering och husdjur men det gör ju du, ingen förstår din bild av föräldraskap. Liksom att du aldrig lyckas behålla något jobb. Många av dina tidigare kollegor och chefer kan verkligen hålla med om detta. Så snälla lägg ner! Ta hand o dig och läs på om föräldraskap istället för så mycket flow och glamour.
Jag har jobbat i XXX sedan 7 år och vet hur empatiska och fina handläggare det finns här. Att hänga ut din egen kommun är bara komiskt"
Det finns egentligen många saker i texten jag vill bemöta men vet inte om allmänintresset är så stort - så därför tar jag dom delarna på Instagram. Men en punkt i detta är viktigt att bemöta här. Och det är det faktum att personen trycker ganska mycket på mitt - enligt hens tycke - glamourösa liv. Det för mig blir ett stort frågetecken och en sådan skev bild av var fokus ligger. Vi har inte ansökt om ekonomiskt bidrag eller kostnader för Niro. Vi har inte bett kommunen bekosta saker trots att vi själva har råd (enligt denne person). Vi har ansök om avlastning i form av korttidsvistelse. Så att Niro kan komma ifrån oss föräldrar ibland som han bokstavligen spenderat varenda minut hemma med. Vi har ansök om korttidsvistelse för att vi ska kunna spendera tid med Celine, som också är ett barn och som vi också har skyldigheter gentemot som föräldrar. Vi ansöker om avlastning för att kunna få sova ut 1-2 morgnar per månad. Så att vi ska kunna sitta och äta frukost, lunch och middag i lugn och ro. För att vi ska kunna vila och agera "normal familj". För att vi ska kunna återhämta oss och orka många år till. Vi har inte ansökt om ekonomiskt stöd. Då hade jag kanske förstått att det kan sticka vissa i ögonen att vi har renoverat eller skaffat hund (?). Men nu är det inte vad vi söker. Utan det vi ansökt om har varit det som inte går att köpa för pengar, för hade det gått hade vi gjort det. (Även om det också är problematiskt förstås. Vi kanske hade kunnat men långt ifrån alla skulle ha haft råd). Vårt problem ligger i att vi inte kan vila, att Niro inte kan få sin stimulans för att vi inte alltid orkar. Vårt problem ligger i att någon annan ska bestämma över det som inte går att köpa för pengar - men där man grundar sina beslut på fördomar om att vi verkar ha pengar. Vi har aldrig sagt att vi inte klarar oss ekonomiskt. Vi har sagt att vi inte klarar oss mentalt och fysisk. Det är skillnad. Sen att en anställd från kommunen där vårt ärende ligger väljer att gå över en sådan gräns är bortom sjukt. Jag har tagit reda på vem denna person är och har även varit i kontakt med hens chef och 2 andra chefer. Ärendet ska "utredas internt" enligt två av cheferna och den tredje chefen sa" vi kan inte säga åt våra anställda vad dom gör och skriver på sin fritid. Hade det varit under arbetstid hade det varit skillnad "
Och svaret på det är:jo det kan ni. Det kallas policy.
och med allt det sagt, se till att lyssna på P4 imorgon där ovanstående kommer berättas. Kram Neg
1