Stressmamman

Lite ointressant läsning om mitt liv. Vad som händer och inte händer. Lämna kommentarer, dem glädjer mig.

Utveckling

Publicerad 2018-04-25 20:37:13 i Allmänt, Jobb, Småbarnsliv, Tankar, Vänner,

Läste några tidigare inlägg jag skrivit. Jag var väldigt flitig. Läser dessutom hur jag i nästan alla inlägg radar upp alla måsten. Allt som skulle hinnas med. Heltidjobb, träning kl 6, träffa vänner, middagsbjudningar, städning, hab-kurser, sjukhusbesök osv osv. Bloggnamnet valdes väl under den vevan. 

Även om vardagen än idag ter sig stressigt, är det långt ifrån samma som då. Jag har blivit bättre på att låta saker och ting ha sin gång, att tacka nej till aktiviteter och kurser som inte är aktuella för vår livssituation idag.

Jag har försökt och jag försöker fortfarande att komma ifrån "duktig flicka/mamma"-syndromet. Skitsamma om det blir halvfabrikat. Skitsamma om disken får stå över en natt. Skitsamma om jag inte tränat på 1 månad. Skitsamma, sålänge stressen håller sig på avstånd. Stress är verkligen ett hemskt monster. 

Jag har blivit så disträ och glömsk. Om det inte finns nedskrivet i min almenacka så existerar det inte. E kan inte längre säga "jag sa ju till dig att jag skulle.." jo det kanske du gjorde men superhero-neg är gone with the wind och kvar finns denna senila lilla tant kvar. 

Men, once a stresser, always a stresser typ. Klart att det finns inom en, det här med att hinna i tid, göra bra ifrån sig, hålla vad man lovat osv. Jag jobbar på att hitta en balans.

Annars då? Vad händer i mitt liv. Min 1 år långa sjukskrivning har kommit till sitt slut och jag är sedan en månad tillbaka, tillbaka på jobbet med 100%. Första veckan kändes det som att en häst sparkat mig i huvudet och att jag blivit jagad av 100 vargar. Men sen, över en natt typ, vände det (kanske i samband med att solen behagade att visa sig) och allt känns så jäkla bra! Jag älskar att vara tillbaka på jobbet. Att dricka morgonkaffe och fixa mig inför jobb, att träffa klienter, att hjälpa våldsutsatta, att bolla med mina kollegor, till och med att sitta på möten hela dagarna. Det känna skitbra! Jag älskar mitt jobb.

Barnen går på förskola. Celine börjar förskoleklass efter sommaren. Niro ska upp till Älgarna förmodligen. 

Sommaren är runt hörnet och även om vi inte har någon resa inbokad (för jag orkar VERKLIGEN inte resa) så längtar jag så mycket efter lata sommardagar. 

Sen är jag också så glad över att vänner jag hade tappat kontakten med, är tillbaka in i mitt liv. Sånt ger mig verkligen energi. 

Just nu och just idag känner jag enorm tacksamhet över mitt liv och allt vad den innebär. 
(null)






2016

Publicerad 2016-12-31 14:13:38 i Allmänt, Barnen, Inredning, Jobb, Småbarnsliv, Tankar, Träning, ViktVäktarna, Vänner,

Det är väl idag som folk tänker tillbaka på sitt år, summerar och recenserar hur 2016 varit. 


Jag vet inte ens var alla dagar tagit vägen. Jag har inget minne av särskilda händelser som hänt mig under 2016. Det är helt tomt. Igår kväll frågade jag E, var tog året vägen? Det har typ inte hänt något? 

Jooo, massor sa han. 

Jasså, som vad? 

Han tänkte efter och sa, du har fått ny tjänst. Jag har fått nytt uppdrag. Vi har fått upp kontakten med personer vi inte haft kontakt med. Celine har fyllt 4, Niro har fyllt 3. Du har gått in i väggen. Jag är trött. 

Ja, precis så har det varit. 

Året började med att jag tog tag i mitt nyårslöfte - att fokusera mer på mig själv. 

Börja med viktväktarna, börja träna (med pt - tidigara morgnar innan jobbet), rå om mitt yttre, fixa mina naglar, köpa fina kläder osv osv. 

Sen mitt i allt, fick jag min drömtjänst - familjefridsutredare. Ny tjänst, nya arbetsuppgifter. Så kul, men ganska så krävande. Psykiskt påfrestande, men samtidigt sådan tillfredställelse att veta att man hjälpt, kanske även räddat, en människa från våld och kanske även döden. 

Vid sidan om jobb, karriär, träning och mig själv, fanns såklart mitt vanliga liv. Ett liv med salig blandning av glädje, stolthet, frustration, trötthet, sorg, kaos, lycka och mycket annat. Ett småbarnsliv helt enkelt.

Och vårat småbarnsliv har innehållit lite annat än det "vanliga". Det vill säga all kontakt med hab, teckenstödskurs, möten med förskolan, handlingsplan åt Niro och lite annat. Det har varit kul och intressant, men väldigt krävande. Tiden har liksom inte räckt till i den utsträckning man önskat. 

Så med allt detta, och lite till bestämde sig min kropp i november att säga ifrån. Med utmattning, sjukskrivning och sömn avslutar jag 2016. Jag hoppas 2017 innebär ny energi, mycket bearbetning av mina senaste år samt lycka. 


Och nyårslöften då? 


Jo. Vi har SÅÅÅ mycket prylar. Vi har allt man kan tänka sig. Vi har berg av kläder, leksaker, köksprylar, mat och allt annat. 

Vi ska rensa rensa rensa och skänka skänka skänka. Och sen ska vi sluta köpa! Det är köpstopp på leksaker och kläder.

Sen då. Varje år har jag som löfte "att gå ner mina extra kilon". Sen sitter jag där varje 31 december med samma vikt och samma löfte. Så därför skiter jag i den delen i år. Jag ska ta upp träningen igen, inte för att gå ner i vikt, utan för att må bra. Jag ska jobba inifrån ut i år. Inte tvärtom. Jag ska försöka se skönheten med mig själv. Att Neg + sina extra kilon är extra fin? Haha. Blir ett svårt löfte att hålla men lättare än att gå ner i vikt kanske? 

Sen. Vi ska börja laga mera mat. Inte så mycket köpesmat. Matlådor till jobbet. Hemlagad mat hemma. Vilket kanske resulterar i att vi kan spara mera pengar, som även det är ett nyårslöfte. 

Jag ska under året ha bättre självförtroende. Våga stå upp för mina åsikter mer. Inte göra som andra vill. Våga säga nej. Skita i vad andra tycker om mig. Vara trevlig. Vara snäll. Skänka mer. Hjälpa när jag kan. Ha fler middagsbjudningar. Läsa mer. Dricka goda viner. Skaffa barnvakt. Gå på dejt. Våga testa nya saker. Ha bättre kontakt med vänner som bor långt bort. Kanske resa. Mindre mobil. Mera film. Blogga mera. Skratta mera. Få andra att skratta. Osv. Osv 



Gott nytt år mina vänner! 


Liknande inlägg

Snart läggdags

Publicerad 2016-12-12 19:32:49 i Allmänt, Barnen, Jobb, Tankar, Vänner,

Mia Törnblom, min förebild, som E säger. Vi hade henne på handledning idag. Hon är så sjukt bra. Man går ifrån henne fylld med energi, självkänsla och glädje. 


Imorse hade jag några timmar tillgodo att fixa mig, så jag valde att platta håret. Och med det gjort, fick jag ett starkt behov av att färga håret. Nu måste jag bara hitta tid och ork, helst samtidigt. New year, new me...fast lite innan. 

Annars då. Imorgon kl 7.15 måste vi var på förskolan. Då ska barnen gå lucia och vi ska stå i kylan och titta på. Jag har så många frågor. Varför utomhus? Varför så tidigt? Varför bjuds vi inte på fika? Hur ska barnens luciakläder passa OVANFÖR vinteroverallerna? Och återigen, varför så tidigt?? 
Men det ska bli kul........... .............. ..........




Ehm. Knas vinkel.

Jag återkommer senare. E har köpt en ny fetingdator. Han blir provocerad av att jag kallar den för MIN BLOGGDATOR (hahah) så därför ska jag blogga ifrån den lite senare. 

Vinterlandskap

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela