Stressmamman

Celine & Niro är mina barn. E är min man. Socialsekreterare är mitt yrke och kaffe är min bästa vän.

2016

Publicerad 2016-12-31 14:13:38 i Allmänt, Barnen, Inredning, Jobb, Småbarnsliv, Tankar, Träning, ViktVäktarna, Vänner,

Det är väl idag som folk tänker tillbaka på sitt år, summerar och recenserar hur 2016 varit. 


Jag vet inte ens var alla dagar tagit vägen. Jag har inget minne av särskilda händelser som hänt mig under 2016. Det är helt tomt. Igår kväll frågade jag E, var tog året vägen? Det har typ inte hänt något? 

Jooo, massor sa han. 

Jasså, som vad? 

Han tänkte efter och sa, du har fått ny tjänst. Jag har fått nytt uppdrag. Vi har fått upp kontakten med personer vi inte haft kontakt med. Celine har fyllt 4, Niro har fyllt 3. Du har gått in i väggen. Jag är trött. 

Ja, precis så har det varit. 

Året började med att jag tog tag i mitt nyårslöfte - att fokusera mer på mig själv. 

Börja med viktväktarna, börja träna (med pt - tidigara morgnar innan jobbet), rå om mitt yttre, fixa mina naglar, köpa fina kläder osv osv. 

Sen mitt i allt, fick jag min drömtjänst - familjefridsutredare. Ny tjänst, nya arbetsuppgifter. Så kul, men ganska så krävande. Psykiskt påfrestande, men samtidigt sådan tillfredställelse att veta att man hjälpt, kanske även räddat, en människa från våld och kanske även döden. 

Vid sidan om jobb, karriär, träning och mig själv, fanns såklart mitt vanliga liv. Ett liv med salig blandning av glädje, stolthet, frustration, trötthet, sorg, kaos, lycka och mycket annat. Ett småbarnsliv helt enkelt.

Och vårat småbarnsliv har innehållit lite annat än det "vanliga". Det vill säga all kontakt med hab, teckenstödskurs, möten med förskolan, handlingsplan åt Niro och lite annat. Det har varit kul och intressant, men väldigt krävande. Tiden har liksom inte räckt till i den utsträckning man önskat. 

Så med allt detta, och lite till bestämde sig min kropp i november att säga ifrån. Med utmattning, sjukskrivning och sömn avslutar jag 2016. Jag hoppas 2017 innebär ny energi, mycket bearbetning av mina senaste år samt lycka. 


Och nyårslöften då? 


Jo. Vi har SÅÅÅ mycket prylar. Vi har allt man kan tänka sig. Vi har berg av kläder, leksaker, köksprylar, mat och allt annat. 

Vi ska rensa rensa rensa och skänka skänka skänka. Och sen ska vi sluta köpa! Det är köpstopp på leksaker och kläder.

Sen då. Varje år har jag som löfte "att gå ner mina extra kilon". Sen sitter jag där varje 31 december med samma vikt och samma löfte. Så därför skiter jag i den delen i år. Jag ska ta upp träningen igen, inte för att gå ner i vikt, utan för att må bra. Jag ska jobba inifrån ut i år. Inte tvärtom. Jag ska försöka se skönheten med mig själv. Att Neg + sina extra kilon är extra fin? Haha. Blir ett svårt löfte att hålla men lättare än att gå ner i vikt kanske? 

Sen. Vi ska börja laga mera mat. Inte så mycket köpesmat. Matlådor till jobbet. Hemlagad mat hemma. Vilket kanske resulterar i att vi kan spara mera pengar, som även det är ett nyårslöfte. 

Jag ska under året ha bättre självförtroende. Våga stå upp för mina åsikter mer. Inte göra som andra vill. Våga säga nej. Skita i vad andra tycker om mig. Vara trevlig. Vara snäll. Skänka mer. Hjälpa när jag kan. Ha fler middagsbjudningar. Läsa mer. Dricka goda viner. Skaffa barnvakt. Gå på dejt. Våga testa nya saker. Ha bättre kontakt med vänner som bor långt bort. Kanske resa. Mindre mobil. Mera film. Blogga mera. Skratta mera. Få andra att skratta. Osv. Osv 



Gott nytt år mina vänner! 

Snart läggdags

Publicerad 2016-12-12 19:32:49 i Allmänt, Barnen, Jobb, Tankar, Vänner,

Mia Törnblom, min förebild, som E säger. Vi hade henne på handledning idag. Hon är så sjukt bra. Man går ifrån henne fylld med energi, självkänsla och glädje. 


Imorse hade jag några timmar tillgodo att fixa mig, så jag valde att platta håret. Och med det gjort, fick jag ett starkt behov av att färga håret. Nu måste jag bara hitta tid och ork, helst samtidigt. New year, new me...fast lite innan. 

Annars då. Imorgon kl 7.15 måste vi var på förskolan. Då ska barnen gå lucia och vi ska stå i kylan och titta på. Jag har så många frågor. Varför utomhus? Varför så tidigt? Varför bjuds vi inte på fika? Hur ska barnens luciakläder passa OVANFÖR vinteroverallerna? Och återigen, varför så tidigt?? 
Men det ska bli kul........... .............. ..........




Ehm. Knas vinkel.

Jag återkommer senare. E har köpt en ny fetingdator. Han blir provocerad av att jag kallar den för MIN BLOGGDATOR (hahah) så därför ska jag blogga ifrån den lite senare. 

Vinterlandskap

Liknande inlägg

Söndag.

Publicerad 2016-12-11 22:16:16 i Allmänt, Barnen, Jobb, Småbarnsliv, Tankar,

Allting är i obalans. Jag var iväg till Kista en sväng för jag behövde byxor och stövlar. Hittade byxor men inga stövlar. Väntar in mellandagsrean och hoppas på tur då. 


Under tiden försökte E lägga barnen. Han hade tydligen en maratonläggning. Först somnade Niro. Sen skulle han lägga Celine, som nu på senaste tar 100 år att lägga. När hon väl somnat efter en timme, så vaknade Niro! Då vill man bara avgå. 

Båda barnen sov när jag kom hem, och E såg aningen sliten ut. Han drog iväg till grannen för dem behövde hjälp med någonting på sin dator och jag hoppade in i duschen (med dörren på glänt ifall barnen skulle vakna. Man kan inte duscha i lugn och ro när barnen är vakna, men inte heller när dem sover. Denna orättvisa!). I alla fall. Kommer ut från duschen och tänker ta det lite lugnt. Kanske äta en macka. Eller choklad. Nej, men då vaknar Niro. Jag springer upp för att han inte ska hinna vakna jättemycket, ni vet, att han somnar innan han inser att han vaknat. Tooo late. Inte nog med att han sitter upp, jättevaken, bredvid honom sitter Celine. Också jättevaken. Fml. 

Allt är osynkat. Harmonin är borta. Finns inga rutiner när någon i familjen är sjuk. Allting rubbas. Jag hatar det. Och det värsta av allt är att det bara är december. Dvs det lär fortsätta vara såhär fram till typ Maj. OhMajGadd. 


Min look nowadays.

Imorgon ska vi ha handledning på jobbet. Med min idol, Mia Törnblom. Jag ska fråga henne om hon vill adoptera mig. I alla fall fram till maj. Jag missade förra handledningen så den här gången MÅSTE jag vara där. Perfekt timing med en sjuk Niro. Verkligen. 


Idag hade vi besök av Arabo. Celines favorit-amo. Jag, Celine och Arabo gjorde ett pepparkakshus. Världens fulaste men ändå så charmig. Jag måste göra en egen känner jag. Perfektionisten i mig mår dåligt. 

Celine har somnat. Niro hostar. E är inte hemma och jag sitter fast i barnens säng. 



Om

Min profilbild

Neg

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela