Negars blogg - Okunskapär makt. Ju högre makt desto större okunskap

Är en del personers okunskap med legitim än andras? Svar: ja. Vi har större förväntning och ställer högre krav på exempelvis en logoped som ska arbeta med språkutveckling än på grannen Eva som säger att "om ni ger han färskpressad vitlök i apelsinjuice och smörjer in gommen med kokosolja så kommer orden komma av sig själv". Eva har aldrig sagt så men ni fattar, liknande skit har man ju hört av en och annan individ. Det jag vill komma till är att våra krav på professioner är rimligtvis högre eftersom vi antar att personen i fråga har utbildning och kompetens i frågan hen jobbar med. Därför blir vi både arga och förvånade när våra förväntningar om och om krossas av professioners okunskap. Men så länge okunskapen "endast" gör mig irriterad är det fortfarande ok. Så länge mitt barn inte drabbas. Men tyvärr brukar okunskapen även prägla våra makthavare.

Man brukar säga "kunskap är makt" men av erfarenhet har jag förstått att dom med makt besitter mycket okunskap. Hur fan har detta uttryck ens myntats?

Och när vi pratar om kunskap, vilken sorts kunskap tittar vi på?

För i min mening finns det två sorters kunskap. Den ena är svart eller vit -kunskap, det är siffror och fysiska lagar. Det är att 1 + 1 = 2. Den sortens kunskap som inte går att diskutera och dissekera (om man inte är ett jävla as som ska "men om man häller en jordhög över en annan jordhög har man fortfarande en jordhög". Ja men den är dubbels så stor idiot.) Ni fattar. Kunskap som är baserad på hårda parametrar. Sen har vi den andra sortens kunskap - socionomutbildningskunskap. Den som präglade majoriteten av min utbildning. "Det finns inget rätt eller fel"-kunskap. Den kunskap som är filosofipräglad, mer individuell och korrekt om du kan tala för din sak. Den sistnämnda är den sortens kunskap som många av våra makthavare besitter. Det är den sortens kunskap som ofta är okunskap men med rätt formuleringar kan framstå som korrekt, även om den är jävligt okorrekt ur ett annat perspektiv. Det som gör att makthavare får rätt och civilpersoner får "fel" är inte sakfrågan "för det finns inga rätt eller fel", utan det är den enas position i form av makthavare och den andras position av behövande.

Så när LSS och socialtjänstlagen går åt fel håll när det kommer till deras syfte att hjälpa människor, är det inte längre fördelaktigt att Socialtjänstlagen är en "ramlag". Det innebär att handläggaren (makthavaren) får skapa sina egna rätt eller fel. Med ett eller två enkla formuleringar kan en handläggare omkullkasta en hel utredning och en människas behov och liv. För återigen "det finns inga rätt eller fel". Det lär man sig under sin utbildning. Formulera dig bra, argumentera bra och fatta beslut utifrån det (ok, man lär sig att se människan, men på arbetsplatsen suddas detta sedan successivt ut och att hålla budget blir viktigare) Så vad kan man göra när mjukkunskap (okunskap) blir till nackdel för individerna i ett samhälle som alltmer samlar pengar till en stadskassa åt dom rika? Jo, förslagsvis skulle man kunna ändra lagen, man skulle kunna gå ifrån individuella bedömningar (vilket mer och mer verkar handlar om individuella handläggares bedömning och inte individuella klienters behov) och istället skriva tydliga krav för att beviljas insats.

du måsta vara minst 12 år
du många självskada
du måste ha rymt 73 gånger
du måste ha ensamstående förälder
du måste vara blond och blåögd osv osv.

Då skulle man i alla fall veta vad som gäller när man söker insats. Idag söker man hjälp i hopp om att professionen vet vad den gör, och sedan lär man sig att man måste vara försiktig med sina ord och formuleringar. Att få hjälp i Sverige börjar mer och mer handla om hur man bäst lyckas argumentera för sin sak. Och för att kunna "vinna" över en som även besitter makt behöver du vara - jäähääävligt - grym.

Kunskap är inte makt. Okunskap är makt. Ju mer makt, desto mer okunnig.

Puss och kram