Negars blogg - Slutet och början

I samband med att protesterna i Iran går in på sina tredje vecka möts vi som följer nyhetskanaler från mellanöstern av grövre och inhumanare klipp från landet. Vi ser en kvinna bevittna våld och mord på sin make, vi ser polisen skjuta en obeväpnad och ofarlig person i huvudet framför hans mamma. Vi ser föräldrar skrika ut sin sorg över sina förlorade barn. Vi bevittnar mord och tyranni som om det vore ett videospel. Och vi chockas över dom beväpnade styrkornas cynism när dom med lätthet skjuter hejvilt omkring sig som om dom siktar på lerduvor.

Samtidigt som morden sker ser vi också ett folk som blir allt modigare. Från gamla tanter till unga tjejer som trotsar diktaturen och vistas ute utan slöja - med unga och gamla män som sköld. Som vågar yttra ord som man knappt vågar tänka i Iran

"död åt diktatorn, död åt diktatorn"

Och allt känns surrealistiskt. Modet dessa personer besitter är obeskrivbart. Och man kan inte förstå den om man inte först förstår den tyranni som råder i landet. Man behöver veta att den regim som nu styrt i över 40 år har gjort det med våld och skräck. Skräcken som sträcker sig även till oss exiliranier visar styrkan på deras grymhet. Att när även vi, vi som nu bor i trygghet och har gjort det i flera år, känner en rädsla över att demonstrera, rädsla för att tala och rädsla för att synas. När vi, vi som inte är dom aktiva offren känner denna stress, kan jag inte föreställa mig känslan att faktiskt bo där. Det första man möts av när man går av flyget i Iran är beväpnade vakter, med Ak4 på bröstet och en grym blick som synar dig uppifrån och ner. Och redan där aktiveras rädslan, som om man gjort fel. I ett land där nästan alla normala mänskliga rättigheter faktiskt ÄR fel, vågar man knappt tänka en tanke fel. Man vågar knappt tänka en tanke fel i ett land där det inte finns någon åsiktsfrihet.

Skräcken som sträcker sig även till oss exiliranier visar styrkan på deras grymhet

Den där rädslan är en form av maktmedel som tillåtit regimen att regera i mer än 40 år. För rädslan är inte på låtsas. Den är reell. Det är normalt att vara rädd för att bli mördad för att ditt hår syns. Det är normalt att vara rädd för att din åsikt kan få dig fängslad och torterad. Det är normalt att vara rädd för att ditt barn tillfångatas, skjuts till döds och att du behöver betala kostnaderna för skotten - för att få ditt barn döda kropp. Det är en regim styrt av tyranner som inte känner annat än ägandeskap av folket. Ett folk som dom inte tycker om. ett folk som numera trotsar deras krav. Och folket har lessnad. FAN VA DOM HAR LESSNAT. Till den grad att dom nu skiter i!

Dom tänker högt, skriker högt, slår tillbaka och tar tillbaka sin frihet.

Man vågar knappt tänka en tanke fel i ett land där det inte finns någon åsiktsfrihet.

Även en tryckkokare kan explodera. Och där är vi nu. Och vi, som beskådar detta vackra och hemska och sorgliga och starka - SHIT va vi är stolta. Stolta över folket. Stolta över vårt ursprung. Vi ber så innerligt att detta ska vara både slutet och början. Vi ber, vi ber, vi ber!

zan zendegi azadi