Det finns en sådan extrem absurditet i hur en del socionomer totalt tappat sin förmåga till empati och moral. Att man å ena sidan utbildar sig till socionom, sedan väljer att arbeta med människor men å andra sidan gör skillnad på människor och låter ens fördomar och avundsjuka styra sitt arbete.
Handläggare som googlar och spionerar, inte bara på sina egna klienter, utan även kollegors klienter. Man skulle kunna tro, eller önska, att jag hittar på detta. Men tyvärr är det mer förekommande än man kan tro.
Och någonstans kanske man kan förklara beteendet som en del av människans natur, nyfikenheten. Men vad är egentligen nyfikenhet och när korsar man gränsen mot det moraliskt förkastliga? Kanske en filosofisk fråga en bör ställa vår tids filosofer.
Men om jag ska få grubbla vidare vill jag ändå påstå att gränsen korsas när den hemliga nyfikenheten övergår till att faktiskt ge uttryck för sitt hat (?). Att inte kunna behärska sina känslor gentemot en person som man i sin yrkesroll ska utreda. Utöver den enorma maktmissbruk som utförs, förskjuts även hierarkin mellan klient och handläggare ytterligare. Det är en inskränkning på människor integritet som utnyttjas av handläggare som har makten att fatta beslut kring klienters livsavgörande behov.
Och sedan det juridiska. Hur kan det vara lagligt att som handläggare inte bara få snoka, utan även använda ”information man hittar” på sociala medier och annat som beslutsunderlag? Som om sociala medier någonsin visat folks rätta liv.

0