Dom som har följt vår resa mot korttids vet att Niro nu äntligen, efter 3 år äntligen beviljats. 2 dygn/månad ska han få komma iväg och umgås med andra och hitta på roligheter. Dessa 2 dygn ska vi andra få följa våra egna rutiner och egna viljor.

Vi kanske sover, bjuder över vänner, storhandlar, städar, går på restaurang eller bara sitter i soffan. Det ska bli skönt…och annorlunda.

I alla fall. Förra månaden hittade vi ett fantastiskt korttidsboende, och det bästa var att dom hade plats till Niro.

Men, hur fantastisk det än må vara enligt oss behövde vi självfallet få Niros godkännande. Och idag var dagen kommen då Niro skulle besöka boendet, träffa personalen och känna in energin.

Jag var så otroligt nervös inför detta, för jag vet att om Niro inte trivs kommer det inte gå.

Vi parkerade bilen utanför och traskade försiktigt in. Vi möttes av 2 i personalen som Niro log lite lurigt mot. Och medans vi väntade på att se Niros reaktion hade han redan trallat in. Från det att vi kom till dess att vi åkte hem 3 timmar senare var Niro glad och nöjd.

Han provsatt alla soffor (det fanns många), gick runt i alla spännande rum och log extra stort när han såg jaccuzzin i badrummet.

Lättnaden, glädjen och lyckan är total. Ebbi trodde mig knappt när jag beskrev Niros reaktion. Knappt så jag själv förstod hans tydliga godkännande.

Nu i helgen ska han vara där mellan kl 10-15 utan att sova över. Det känns tryggt och bra.

Och även om 2 dygn i månaden känns som en piss i Mississippi är jag glad över att platsen är bra. Vi får se hur framtiden ser ut.