Mitt instagram är fyllt med folk som plockar, steker eller äter kantareller. Löpsedlar skriver om folk som plockat 150 kg över en helg och på Nyhetsmorgon pratas det diverse recept på ”skogens guld”. Till följd av allt detta blev även jag sugen på kantareller och helst självplockade sådana. Bara ett problem, jag har ingen aning var hur och när man går till väga med denna landsomfattande aktivitet som alla sysslar med såhär i början av hösten.

Så därför skrev jag häromdagen på instagram att jag gärna skulle vilja gå ut i skogen och plocka kantareller men att jag behöver en mentor. Med mentor menade jag förstås en svamp-person följer med mig ut till en magisk skog och visar mig dom ogiftiga svamparna jag kan plocka och som jag sedan kan smörsteka på mina storys för alla att avundas på.

Jag fick många svar, varav 2 förstod min önskan och erbjöd mig sitt sällskap och sin expertis. En del skickade bra appar och kartor. Några tipsade om myggmedel, rätt klädsel, fulladdad mobil och vatten - ja survival kits (vilket jag definitivt skulle behöva).

Men sen fick jag även många kommentarer av personer som likt mig har invandrarbakgrund som lät ”vi invandrare inte är inkluderade i skogen”, ”dom berättar aldrig sina svampställen” ,”blattar är så exkluderade från naturen i Sverige” etc etc.

Inte för att vara sån, men sist jag var i skogen var det ingen kollade ID. Inte heller nekades jag tillträde.

Jag tycker det är orimligt och rent farligt att förväxla geografiska kunskaper med rasism.

Kerstin som kan alla svampsorter, alla träd och hela skogens planlösning har troligtvis vuxit upp med en mamma och mormor som varit med henne i skogarna sedan barnsben. Det är helt naturligt att kunskapen är bredare. Det är också helt naturligt att vara mycket i skogen om man växer upp i Sverige som praktiskt taget är en stor skog med lite civilisation på vissa ställen. Och att man dessutom växer upp i det land där man haft sin släkt i generationer. Kerstin har inte brutit sig ifrån sin släktträds traditioner och intressen genom att flytta till ett annat land med helt andra förutsättningar och där behövt starta om på nytt, som första ledet i den nya generationsträd hon därefter ska skapa.

För oss som kommer från andra geografiska platser, där skog är en bristvara och svamp likaså är det fullt naturligt att skogen inte är en naturlig del av vår uppväxt. Vi (och när jag säger vi menar jag mina landsmän och absolut inte mig själv som mer är en soffpotatis) som kommer från mellanöstern där naturen består av berg och öken har andra förmågor som Kerstin kanske inte skulle klara av en fredag eftermiddag.

Inte för att vara sån, men sist jag var i skogen var det ingen kollade ID

Alla länder och kontinenter har sin natur och sitt urfolk som har växt upp i den naturen på ett dynamiskt sätt. Kunskap har gått från generation till generation och till slut blivit en del av ursprungsfolkets identitet. Det ska inte förväxlas med rasism eller exkludering. Det ska ses som vad det är, en geografisk kunskap.

Att inte känna sig hemma i skogen är en sak. Det gör inte jag heller när jag kommer dit med jeans och sneakers och möts av svenskar med höga regnstövlar och flätade korgar fulla med blåbär, men det är inget som ska belastas svensken.

Det är en effekt av mellanförskapet. Våra föräldrar bytte sitt kunskapsarv av jakt, berg och saltvattenshav mot ett tryggare liv och den nya kunskapen som fick plats i det nya landet var språk, jul och eventuellt midsommar. Kantareller, trumpetsvamp, granar och björkar blev överkurs som inte fick plats i ett nytt liv i ett nytt land. Men vi, andra generationens invandrare har alla möjligheter att införskaffa oss den kunskapen att lära vidare - om vi vill. Och Kerstin och Lisa och Per och Erik kan lära oss om vi vill (trots att dom inte kommer avslöja sina svampställen).

Många saker är rasism men känslan av att inte höra hemma i skogen är inte det. Det är bara en biverkning av flykt och uppbrott från våra egna naturarv.

Här är iaf bild på min svampmacka på förskost och smörstekt svamp. Allt köpt i butik, för lets face it - jag är för lat för skogen.